
Misslyckandet med att genomföra planer och strategier är en nästan universell upplevelse, och ändå tycks vi gång på gång återvända till samma fälla. Vad är det som driver oss att trots bättre vetande satsa på nya strategier med samma blinda optimism? Vi har själva gått i fällan så därför ställde vi oss frågan:
Kanske är det inte strategin som brister.
Kan det vara så att en del handlar om vår mänskliga natur. Vi är visionära varelser, fyllda av hopp och en tro på framtiden. När vi skapar en strategi ser vi framför oss en idealbild – en framtid där allt går enligt våra intentioner.
Kanske spelar våra känslor in?
Känslan av kontroll som en ny plan kan ge oss. Det känns tryggt att ha en strategi, även om vi innerst inne vet att vi kanske inte lyckas följa den till punkt och pricka. Misslyckandet blir paradoxalt nog en del av processen. Det handlar inte bara om att strategin håller eller inte håller – det är också vi som förändras under resans gång. Vi är inte statiska, och det är inte världen heller. Våra tankar, känslor och drivkrafter – påverkas hur vi ser på både målet och vägen dit.
Vi ställs inför nya utmaningar och insikter som ofta förändrar våra perspektiv och prioriteringar. En plan som en gång kändes tydlig och relevant kan förlora sin kraft när vi möter hinder vi inte förutsett. I dessa stunder är det vår förmåga att omvärdera och anpassa oss som sätts på prov. Anpassning är svårt, det kräver inte bara att vi accepterar att vi inte hade hela bilden från början, utan också att vi vågar justera våra förväntningar utan att känna oss som förlorare.
Oväntade hinder är inte bara praktiska problem, de är också speglar som avslöjar våra egna styrkor och begränsningar. De utmanar oss att tänka nytt, vara kreativa och ibland förändra oss själva. Men ofta är vi inte redo att möta dessa hinder med öppet sinne. Vi tenderar att klamra oss fast vid ursprungsplanen, kanske av stolthet eller rädsla för att erkänna att vi hade fel. Och det är där vi ofta faller – i vår ovilja att låta processen påverka oss och i vår motvilja att möta det obekväma i att släppa taget.
1. Misslyckandet, en del av processen
Acceptera att misslyckanden är en del av processen och planera för det. Använd din idealbild som en riktning snarare än en exakt karta. Lämna utrymme för anpassning och justering. Reflektera över varför kontroll känns tryggt och hur du kan släppa taget.
2. Hur vi ser på målet och vägen ändras under resan gång
Ingen strategi är huggen i sten. Både du och din omgivning kommer att förändras, och det är en naturlig del av utvecklingen. Sätt av tid för reflektion och gruppreflektion. Skapa en flexibel strategi med regelbundna avstämningar för att utvärdera framsteg och möjlighet att omvärdera målen.
3. Nya utmaningar och insikter – strategin förlorar sin kraft
Ha en flexibel inställning till planen och var beredd att justera både mål och vägval när nya insikter dyker upp. Prioritera det som är viktigt i det aktuella läget och våga släppa sådant som inte längre känns rätt. Se justeringar som en investering i framtida framgång istället för en avvikelse från planen.
4. Oväntade hinder och praktiska problem kan avslöja våra begränsningar
Hinder tvingar dig att tänka nytt och hitta lösningar du annars inte skulle ha övervägt. Använd hinder som katalysatorer för kreativitet. Prioritera handling över perfektion och ta små steg mot en lösning, även om den inte är perfekt.
5. Klamra oss fast vid planen av stolthet eller rädsla för att erkänna att vi hade fel
Att justera planen är inte ett tecken på svaghet, utan på styrka och insikt. Våga möta det obekväma, utmana egot och släpp eventuell stolthet. var villig till att ändra din syn på målet när omständigheterna förändras och ge processen plats att påverka dig. Flexibilitet är en styrka, inte ett nederlag.
Vågar vi omvärdera, anpassa oss och släppa taget om det bekväma kan misslyckanden bli vår största styrka. Det är i dessa ögonblick vi skapar verklig utveckling.
Vid pennan
Monica